Dags igen

26 Apr

Nu börjar det bli lite väl slarvigt, måste jag säga!! Satt just och läste en blogg från oktober 2015, medan skammens rodnad färgade kinderna, för jag vet inte hur mångte gången. Jag är väldigt nöjd över att jag inte har gått ut med att jag är “tidernas bloggare”, för då skulle jag ljuga för mig själv och mången annan. Men jag har så svårt att komma ihåg det här med en viss regelbundenhet i bloggandet, och nu har jag inte haft något direkt utmärkande i tillvaron som kunnat locka till skratt heller. Det är då jag tycker det är kul att skriva, om det hänt någonting som jag själv skrattat mig halvt fördärvad åt, och som jag tror mig veta att kan roa någon annan.

Numera kan jag i alla fall kalla mig stolt ickerökare (eller kan jag??), eftersom jag varit rökfri snart 1 år och 2 månader. Jag skall villigt erkänna att jag har haft perioder då jag gått och längtat mig halvt galen efter en cig, men som tur är så har man ju inte trillat dit även fast man i stundens hetta hade kunnat ge ganska mycket för en sån där vit sak med brungul ände. Jag har gått ut på terrassen och sniffat i askkoppen, och sen var det suget botat för lång tid framåt. Askkoppen står där för dem av mina nära och kära som fortfarande röker, men den har tjänat sitt syfte även för mig.

På senare tid har jag invaderat vårt lilla kök och gjort diverse kulinariska krumsprång, som nog varit en aning oväntade för både maken och mig själv. Jag har fått för mig att vi skall bli “Flexitarianer”. Ett ord som jag upptäckte i en svensk reklamsnutt om de här matkassarna som man kan få hem via matshopping på nätet.
För en tid sedan hade maken planerat att fixa någon maträtt, så vi inhandlade därtill hörande ingredienser. Men så handlade vi också ingredienser till mina krumsprång, och det slutade med att jag ockuperade köket hela veckoslutet, och när måndagen kom stod ingredienserna till makens ovannämnda kvar i kylen. “Så där blir det när du huserar i köket”, sa han vid ett tillfälle. Jag fixade så att han fick utrymme i köket följande dag, och ordningen var därmed återställd. Till saken hör, att vårt kök är så litet att två kockar samtidigt är på gränsen till utopi. Om vi säger så här: jag skulle gärna vilja ha en Berner-sennenhund, men då står vi inför två situationer:
a) Bessie, vår katt, packar och flyttar
b) Om hunden ska in i köket så får vi gå ut, för vi får inte plats alla tre!
Summa sumarum; det blir ingen Berner Sennen.

 

 

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: