Archive | May, 2014

Såååå slarvigt…

28 May

Milda makter! Tiden har runnit iväg, och jag har inte ens reflekterat över det faktum att jag bloggade senast i november! Skäms på mig, vad är det för “bloggas”?? Man kan inte kalla det blogg, inte ens “spridda skurar av text”. Men nu ska jag försöka skärpa mig. Lägg märke till att jag sa “försöka“.

Jag har i alla fall inte legat på latsidan, kan jag tala om. Studierna är avslutade, bokslutsperioden avklarad, vintern har under tiden jagats på flykten – fast man inte skulle tro det idag – och vi har till och med haft några underbara sommardagar.  Idag hade jag “en-sån-där-dag”, som började med att jag blev rutten på maken för att han inte ruskade liv i mig när han steg upp. Till saken hör att jag skulle till min ortoped-tekniker och se över hjälpmedlen, och maken hade lovat väcka mig när han steg upp. Det hade han saligen glömt! Nå, jag vaknade i alla fall, men mitt morgonhumör som ju inte är det allra bästa, blev inte bättre av att det inte fanns kaffe kvar, och “grunden” till morgongröten skvalpade över tallrikens bräddar innan den hann in i mikron. Efter diverse morrande och torkande fick jag i alla fall gröten i mig, bryggt mera kaffe och sen i duschen. Fortfarande hade jag inte tittat i kalendern, visste bara att jag skulle till Alberga idag och tidigt, så det var bara att sparka igång tanten.

Jag satte mig i bilen och påbörjade färden, kom lyckligen fram och steg in i väntrummet. En av flickorna som brukat vara med när vi gjort mätningar och provningar tidigare, stod i receptionen och såg smått chockad ut när jag kom in. “Är du här redan? Det är en och en halv timme för tidigt!!” “Nej lägg av” sa jag, och började rota efter kalendern. Mycket riktigt stod det snyggt och prydligt antecknat “Alberga 10.30” på dagens datum. Nå, jag hade ingen nöd i världen, och det sade jag åt henne. “Jag har en deckare, ett äpple och all tid i världen så han kan pyssla med sitt tills min tur kommer” sade jag och plumsade ner i soffan, halade fram deckare och äpple och lyckades se förnöjsam ut. När min tekniker kommer och ropar mitt namn, så visar klockan en hel timme för tidigt. Förnämligt, skulle jag vilja säga! Han fixade och donade med mina attiraljer, och sen kom jag iväg hem strax innan jag skulle ha varit på plats. Inte dåligt! För att ha börjat på – för mig – ett mindre bra sätt, så slutade den här dagen riktigt bra!

Advertisements