Archive | November, 2013

Grått, grått och grått!

21 Nov

En dag regn, en dag sol och så regn igen. Voi suck!! Kanske kommer det lite snö nästa vecka ändå… Min kära man sade häromdagen att “nu har det kommit 133 mm regn, och innan det kommer snö ska det regna 150 mm”. Hmm, få se nu om han inte ska få rätt, min alldeles egen vädergubbe. Han brukar sällan vara långt från sanningen, det har jag sett alltför många gånger under våra 15 år för att ens drista mig till att tvivla. Han har en “väderbok” som han nogsamt antecknar väder, vind, regn, sol och annat i, och det lönar sig inte att ge sig in i väderdiskussioner med honom, för då söker han fram “väderboken” och bläddrar fram till “tvistefröet” ganska omgående. Han började föra väderdagbok i december 2000 när vi flyttade hit, och har troget skrivit sedan dess. Om inte vi är hemma så skriver husvakten.

Ibland kan han säga “nu ska jag klippa gräset, för imorgon ska du få se att det regnar”. Alldeles riktigt, följande dag regnar det och gräset är naturligtvis klippt enligt planen. Samma sak om jag säger att jag ska tvätta fönster. “Ingen idé, det regnar imorgon och så är det förstört”. Hmm, nåja, lite regn på nytvättade fönster är ju inte hela världen när dom nu en gång är tvättade. Men visst “¨påtar det”, när man slitit och jynsat för att dom ska bli rena och sen är det tårefloder från himlen som väter ner dem. Och så har gubben fått rätt igen en gång. Men nu börjar jag nog bli utled på detta skvalande. Man kan ju verkligen undra vem det är “däruppe” som är så himla upprörd så att inga näsdukar räcker till utan allt måste drällas över oss?! Lite snö skulle pigga upp i mörkret, eller hur? Ifjol kom det snö 28/11 enligt makens anteckningar, och i Västergötland i Sverige har dom visst fått snö. Så det är nog på väg. Till mångas förtret, men också till mångas glädje, min bland andra.

Jag tycker om snön, allt detta vita och kalla som täcker marken och klär in träd och buskar i vit skrud. Gnistrande kalla vinterkvällar när fullmånen sprider sitt sken över gården och får snökristallerna att glittra som små diamanter, det härliga knarret under skorna när man går på snön… Att skuffa snö och få motion och frisk luft, samtidigt som man känner sig så jädra duktig och stark. Allt har ju en gräns, så även snöandet. För mycket och för litet skämmer allt, och när det går långt in i mars utan att vintern ger vika, då blir man ju less på det också. När är man riktigt nöjd? Men jag skulle inte byta våra årstidsväxlingar för någonting i världen. Det är ju dom som gör tillvaron spännande, i alla fall ur vädersynpunkt.
Ha en skön kväll i höstmörkret, hörni. Tänd en brasa, tänd ljus, eller tänd varenda lampa i huset. Huvudsaken att ni har ljus, värme och kärlek omkring er.

Advertisements

Facebook i familjen

20 Nov

Hihiii, igår fick jag chansen att ge tillbaka för gammal ost med samma replik som min man brukade ge mig när jag nån gång missade potatisen för att jag satt vid datorn, när jag borde ha varit i köket.

Till saken hör att jag skaffade en “skrivplatta” åt maken i våras, för att han skulle kunna ladda ner sjökort i den och ta med sig när vi är ute på båtturer. Nog för att han hittar i Ekenäs Skärgård, den fixar han som sin egen byxficka OCH handske, men ibland kan det vara bra att ha uppdaterade sjökort, vilket vi inte hade. Tidigare hade han sprattlat emot och menat att han inte skulle få ha den ifred för mig om vi skaffade en sådan, men jag lovade dyrt och heligt. Han hade tänkt nöja sig med sin telefon, men i den gick det naturligtvis inte att ladda ner ett sjökort, därtill var minnet alldeles för snålt tilltaget. Jag skaffade en “platta” åt honom och den blev väl emottagen. Plötsligt var han också på FB och surfade! Förut var det ett muttrande av Guds Nåde, när jag satt och kollade FB, “e du där å surfar nu igen”, eller “ha de vari någo nytt på Fejsbooken?”. Om jag någon gång lagade mat och sprang mellan köket och datorn (har bara en fast dator i arbetsrummet, räcker bra för mig) så fick jag höra att jag nog snart bränner vid eller glömmer något på spisen “så där kan man ju bara inte hålla pååååå”. Jo, det kan man om man är kvinna och har simultankapaciteten under kontroll. Men om man är man och har en skrivplatta, så ska man nog inte ha den med sig i köket, för då blir det brända köttfärsbiffar. Hihiiiii.. Men samtidigt måste jag hålla med om att det är kul när han är på FB, för vi har ju gemensamma vänner men också olika, och hans polare brukar hitta en massa kul, liksom även mina, så vi “delar” åt varandra ibland. Han, som “aldrig i liiiiivet skulle börja med något sånt”, han är nästan mera såld än vad jag är. “Finns ju myki intressant här, ju”. Det är aldrig försent att ändra sig, och inte bara kvinnor förbehållet heller.