Träning, träning…

17 Sep

Idag känner jag att jag har jobbat på min “fysio-timme”. Jisses! Först lite uppmjukning av leder och muskler, sen lyfta 2 kilo manschett med vänsterbenet i olika vinklar. Därefter upp på cykeln och cykla av bara attan. Tänkte först ge mig redan vid 850 meter, men när jag såg vad det stod på mätaren sade jag “nämen för helsike, inte ska jag väl ge mig nu?”. Så jag fortsatte tills jag nått 1 kilometer. Till saken hör, att jag inte suttit på en cykel av någon som helst fason på över ett år, för mitt knä har konsekvent vägrat samarbeta. Men nu är målet att komma över smärttröskeln (det går att komma över den, jag testade idag) så att jag kan använda min fina, röda cykel nästa sommar.

Sen var det benskak. Öööhhh, vad är nu det? Jo, en platta som man står på, och som ruskar om musklerna i kroppen en liten stund. Det var en ganska häftig känsla när man stod där, lätt framåtlutad med nacken böjd och det bara skakade i benen. Det skulle visst sätta igång ämnesomsättningen i musklerna, kanske till och med i hela kroppen! Åtminstone hade det en lustig effekt på mig, för jag fick syn på löpmattan bakom mig, och den har jag – tills nu – haft en lite löjlig respekt för. Jag har fått visioner av hur jag själv fladdrar iväg in i nästa vägg när jag sätter igång mattan, och fötterna inte hänger med. Men “min” Maria visste hur hon skulle få mig att tänka om. Det slutade med att jag promenerade i snabb takt på mattan en liten stund, en knapp kilometer. Fick också veta att man kan binda fast sig i den där maskinen så att man inte fladdrar in i väggen, genom att knäppa fast sig i ett snöre som var kopplat till maskinen. Om man sen strittar iväg så åker kontakten till maskinen ur och den stannar direkt. Det kändes tryggt.

Jag brukar titta på ett program som heter något i stil med “Kan du slå en pensionär?” på Sveriges TV, och det går ut på att två superpigga “pantrar” ska coacha ett par mindre superpigga ungdomar till ett bättre liv med kost och träning. Man får se skräckexempel på allt vad dom sätter i sig, och hur dom vältrar sig i soffor och sängar istället för att röra på sig och äta sunt. Varje gång jag ser det programmet tänker jag “herreguuud, skulle man få vara i det skicket i den åldern!”. Och man får om man ger sig tusan på det! Dessa pigga “pantrar” är helt otroliga, och det intressanta är att dom är väldigt duktiga på att motivera sina adepter till ett sundare liv. Förvandlingen och livsstilsförändringen syns tydligt. Jag närmar mig 60, dessa pigga pensionärer är från 70 och uppåt! Hej gymet, här kommer “panterungen”!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: