En hälsning…..

16 Sep

Vet inte riktigt hur jag ska formulera den här bloggen, det finns säkert dom som funderar om jag har “alla koppar på rätt plats i skåpet”, men det bjuder jag på. Om man går in till bloggen via min hemsida (www.moreenergy.fi), så förstår man ju redan att det kan komma sådana här saker mitt i allt annat. Men jag känner att det måste ut, helt enkelt.
Jag fick ett sorgligt besked i går på eftermiddagen. Kanske inte helt oväntat med tanke på omständigheterna, men alldeles på tok för tidigt! Den man som jag flyttade hit till Finland med för trettio år sedan, avled på söndagseftermiddagen. Det är åtminstone 21 år sedan vi hade något som helst med varandra att göra, men likafullt kändes- och känns – det konstigt. Ännu en person som betytt något för mig, om än för länge sen, har lämnat jordelivet. Vi hade ju i alla fall ett gemensamt kapitel i våra liv, även om det inte blev speciellt långt, och det var fyllt av berg och dalar från början till slut då vi hade alla tänkbara odds emot oss. Men vi skrev det tillsammans. Minnen kan man inte sopa under mattan, dom kommer alltid fram när man städar. Och minnen kan man inte städa bort, dom finns där av en orsak. Inristade i hjärtat, som en påminnelse om något som varit värdefullt i ens liv på sätt eller annat. Oavsett om de vägar som korsats en gång leder åt olika håll i ett senare skede i livet, så korsas våra vägar av en orsak! Hans och min väg korsades definitivt av en orsak, och jag tror inte jag hade suttit här, med det liv jag har idag, om det inte varit för att jag valde att följa med honom tillbaka när han ville hem. Jag är honom tack skyldig för att han så enträget bad mig följa med. Han hade kunnat strunta i det veliga fruntimret och stuckit hem till Finland ensam.

Min man har alltid radion som väckarklocka, och när han stiger upp låter han den spela på låg volym så jag vaknar också till musik, sakta och mjukt. Förstås beroende på vad det är för musik som spelas, men vid den tiden på morgonen brukar dom inte riva av popmusik direkt. I morse väcktes jag av “Honey”, sjungen av Bobby Goldsboro, en 70-talslåt som handlar om en man som mister sin älskade, änglarna söker henne medan han är på sitt arbete. Jag har alltid älskat den sången, och jag har aldrig kunnat låta bli att gråta när jag hört den. Så även nu. Jag somnade om med tårvåta kinder, och vaknade en halvtimme senare av Ronan Keatings röst som sjöng “If tomorrow never comes”. En annan sång med liknande tema, som jag också tycker väldigt mycket om. Jag tänkte “herregud, vad är detta??”. Två helt olika sånger men med liknande tema, under samma morgon! Det måste ju betyda något….

Jag fick långt senare under dagen bekräftelse på det jag anat men inte riktigt kunnat ta till mig: En hälsning! Om ni läst min hemsida så vet ni att jag är helt övertygad om att Änglar Finns (det var HasseåTage också i tiderna, två helt suveräna författare och komiker från Sverige, upphovsmän till bland annat Gula Hund m.m.), likaväl som det finns något efter detta liv. Så många hälsningar från Andra Sidan har jag fått i mina dagar att jag inte kan förneka detta, då skulle jag ljuga för mig själv. Jag borde ha förstått vem som var på gång. Men med tanke på vår relation – eller rättare sagt totala brist på relation – de senaste dryga 20 åren, så hade jag ju väldigt svårt att tro att han skulle skicka en hälsning till mig. Men det gjorde han alltså. Vad han sa? Det stannar hos mig.

Frid över ditt minne, min vän, sov gott.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: