Köttbulls-biffar?

4 Sep

Man ska ju nog se till att man har gott om tid när man försöker leka “hemmafru”. Jag är inte så välorganiserad på det området eftersom jag aldrig på fullt allvar strävat till det, men ibland blir det ju liksom lite “måståpå”. Och att sen öva upp simultankapacitet inom samma genre är ett kapitel för sig.
Jag hade bestämt att det skulle bli köttbullar idag, så jag fixade igång köttbullssmeten i god tid (den ska visst “stå och dra”, har jag fått lära mig) och sen skred jag till verket med att tömma tvättmaskinen på de rena lakanen jag tänkte hänga ut i solskenet. So far, so good. Upp med lakanen på klädstrecket med lite lirkande och trasslande, sen in och fortsätta med köttbullssmeten…. Nej visst ja, sängarna måste ju bäddas! Ok, jag letar upp rena lakan och ger mig in i konflikten med dubbeltäcke och -påslakan. Mer än lovligt trassligt, men jag vann!

Sen tillbaka till köket och blanda ihop nämnda köttbullssmet, bara för att konstatera att jag glömt löken! Fram med en lök, kniv och skärbräde och sen till verket. Oh jisses så tårarna rinner!!! Tack och lov för vattenfast mascara. Men löken hann med i smeten och sen var det bara att börja steka bullar… Kastar en blick på klockan och konstaterar att den estetiska biten i köttbulls-formandet får stå åt sidan idag, annars får maken vänta onödigt länge på middagen och det går inte för sig efter en lång arbetsdag (säger jag, inte han). Så jag tar ett par matskedar, en i var hand, fiskar upp en klimp av köttbullssmeten, vippar den mellan skedarna ett par gånger och plums – ner i stekpannan! Det blev en blandning av köttbulle och -biff, men so what? Dom är inte så jäkla vackra när dom kommer ner till slutdestinationen heller. Så fortsätter jag tills allt är stekt och såsandet (d.v.s. tillredning av köttbullssåsen) kan påbörjas.

Maken stiger in genom dörren precis som jag fått allt ner i en lagom stor kastrull, och av hans min att döma hade han väntat sig “standard-rätten” när jag är igång och vill fixa något snabbt. “Standardrätten” är spaghetti och köttsås! Av dofterna att döma hade han lurat ut att så inte var fallet, så han smög in i köket, kollade i kastrullerna, en snabb puss och sen ut illa kvickt – om han inte är tillräckligt snabb får han hjälp, vårt kök är för litet för oss båda två när jag kockar. “Överraskningen” – att det inte var spaghetti och köttsås – var i alla fall av det positiva slaget, och han behövde inte vänta så länge…

Bon Apetit!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: