Till minnet av en hushållsassistent…

9 Aug

Nej nej, det är inte maken jag talar om, han är vid full vigör och väntar på färska semlor till kvällskaffet. Det är min kära hushållsassistent som efter nästan 30 år tog beslutet att säga upp kontraktet med mig en gång för alla.
Jag fick för mig att jag skulle börja baka vårt matbröd själv, för att på så sätt hålla lite koll på vad det är man stoppar i sig. Och så är det ganska roligt att baka när man inte har något tvång att göra det. Har redan svängt ihop jästbröd och fick blodad tand när de dessutom visade sig vara både godkända och ätbara. Idag var det alltså semlor, och jag släpade fram min hushållsassistent från skåpet, blandade ingredienser och satte igång rackeriet. Lämnade köket för att inte behöva ha oljudet direkt i öronen, och efter en liten stunds högljutt surrande sade det “klonk”, och allt blev tyst….. Jag tassade försiktigt ut i köket med bävan, väntade mig något slags kaos med deg runt väggarna och liknande, men det enda jag kände var att det luktade bränd plast. Där stod min gamla trotjänare, tyst och ledsen. Hade den kunnat prata hade den säkert sagt, “snälla, jag orkar inte mer”. Och varför jag väntade mig deg runt väggarna förstår jag inte, för även om den någon gång inte samarbetat (bara en gång tidigare, och då var det mitt fel), så har den i alla fall inte kastat innehållet i bunken omkring sig.

Hos farmor var den flitigt i användning för hon bakade mycket och lagade mat, rotsakslådor och annat gott. Farfar köpte den åt henne efter att hon uttryckt en stilla önskan om en dylik. Vips fanns den där (det här var någon gång i mitten av 1980-talet). Sådan var farfar, uppfyllde hennes minsta önskan, och snabbt! När farfar gick bort och farmor inte hade någon att laga mat och baka bröd åt mera (enligt henne själv), så tyckte hon att jag skulle ha den, “när du nu fått eget hushåll och en karl att laga mat åt” som hon uttryckte det. Jag tror det var i någon ända av 1989. Nu skriver vi alltså 2013 så det har varit en trotjänare må jag säga! Även fast den nog fått vila i längre perioder, men när jag fått mina “ryck”, så har den snällt hängt med och fått eventuella blessyrer fixade av min kära make som är en fixare av Guds Nåde. Nu gick han bet, och det var dags för hushållsassistenten att gå vidare. Återstår att se om min make är lika snabb att uppfylla min outtalade önskan (han var hemma när hushållsmaskinen gick sönder). Han pratade något om att “leta på loppisar för att hitta en likadan, den har varit seg, den här!”. Hmmmm……..

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: