GPS i all ära…..

4 Aug

Jag upptäckte – igen en gång – att det är ganska länge sen jag skrivit något. Men dagarna går så fort och när det nu en gång är sommar med stort S, så vill man inte sitta vid, över, eller ens bredvid en dator i någon fason. Man är bara ute och njuter, och lapar sol = tankar D-vitamin för vinteridet.
Semestern har varit skön, även fast jag nu inte haft mer än en vecka full semester. Men så här är det för oss företagare. Vi får ta vad vi får, resten ser försynen till att ordna det för oss. Jag har i alla fall haft eftermiddagar, kvällar och nätter lediga för samvaro med maken och andra omkring mig. No stress!

Vår semester började i närheten av Falköping hos våra goda vänner som bjudit till fest. Det var en riktigt rolig fest, och jag konstaterade att det var länge sen jag krupit i säng kl. 3 på morgonen. Jag vaknade dessutom med något som påminde om baksmälla (länge sen sist, kan jag tala om!), och den var ju inte så väldigt angenäm, men vi behövde inte åka någonstans så man kunde ta det lugnt. Det såg dock litet mörkt ut innan vi alls kom fram till festen. Vi körde iland och parkerade så att vi skulle kunna ställa in GPS:en för resmålet. När det var klart åkte vi ut från Stockholm, och GPS:en fick fullständigt fnatt! Som tur är känner jag vägarna ganska bra där omkring, så vi litade till mitt lokalsinne medan GPS:en fick vila från chocken av att bli omställd från Finland till Sverige. Efter att ha kommit ut ur Stockholmsregionen satte vi igång den igen, och allt gick bra ända tills vi passerat avtaget där vi borde ha svängt av. Vi missade avfarten, och tog beslutet att köra efter GPS:en (vi hade fått noggrann vägbeskrivning med email, om vi ändå följt den….).

Vi körde mot destinationen i sakta mak, med några stopp för kaffe och mat, och när vi slutligen hörde “aannkoomsst” från damen i burken (barnbarnens benämning på GPS-rösten i mammas dito) befann vi oss mitt i en trevägskorsning! Herrljunga åt ena hållet, och Borås åt andra hållet. Vi kollade en infotavla som vi hittade på vägen, och då visade det sig att vi var i närheten av Herrljunga. Vi vände och frågade en herre om vägen. Han frågade “varifrån kom ni?” och jag svarade “inte en susning!” Som tur var hade maken koll på den biten.

Nå, det visade sig att vi skulle åka tillbaka varifrån vi kom, och på vägen skulle vi se en skylt med ortnamnet vi skulle köra emot. Mycket riktigt! Vi hade kört förbi avtaget ett antal gånger redan, visade det sig. Vi åkte tillbaka, ooch nu kom vi äntligen rätt! Jag var uppe i åtskilliga varv och förfasade mig över vår “sena ankomst” (jag hade lovat ankomst ett visst klockslag), medan maken tog det helt cool och körde lugnt och sansat ända fram till destinationen, för sen hade vi inga problem mera. Vi hade ju en vägbeskrivning prydligt präntad på papper!
Nästa gång skaffar vi en vanlig hederlig bilkarta, som man brer ut över motorhuven efter att ha stigit ur bilen på en mysig rastplats. Vi klarade oss utmärkt med den när vi bilade ner genom Sverige från Umeå, och vi körde inte fel en enda gång. Kunde det månntro bero på att vi inte hade något specifikt mål?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: