Trimma katt och få fnatt

29 Jun

Som ni säkert redan vet har vi en så kallad “semi-långhårs-katt”, vad nu det där “semi” står för vet jag inte riktigt, men efter de här dagarnas trimmar-strapatser kan jag föreställa mig att det betyder “lång och krävande päls” för att vara snäll i terminologin. 

Sommartid duger vi bara som utfordringsstation, i övrigt ser man inte röken av henne alltför mycket, och då blir ju pälsvården därefter. Jag brukar försöka hålla efter hennes päls, för det blir jobbigt både för henne och mig (i nämnd ordning) att reda ut alla tovor som dyker upp om man inte drar igenom pälsen med jämna mellanrum. Hur som helst, nu såg hon ut som ryk och regn i pälsen, det stod ut tofsar både här och där, och den stolta vackra svansen hade också fått sig en törn av tidens tand. Husse och jag hade ett projekt framför oss.”

“It takes two to tango” sägs det, och “it takes two for cat-cleaning” kan vi skriva under på. Nu frågar sig någon säkert “varför kämpa med sådant när man kan ta rakmaskinen?”. Jo, för att jag lovade Bessie att hon aldrig skulle behöva uppleva det, efter att vi båda hörde rakmaskin på katt inifrån veterinärens mottagning första gången vi var dit efter att hon kom till oss. Det var ett hjärtskärande ljud, för katten hade tydligen inte blivit sövd eller ens fått sedativ.

Nå, hur som helst, vi överlistade Bessie en kväll när hon kommit in på sin sena middag, och så blev det pälstrimning. Husse höll ett stadigt tag i nackskinnet med ena handen, samtidigt som han smekte med andra handen och viskade lugnande och mjuka saker i hennes öra. Jag vete katten vad han viskade, för hon varken klöste eller bet, ormade sig eller på annat sätt försökte komma loss. Hon bara morrade, jamade, fräste och spottade. Det tog sin lilla knappa timme, och då hade vi bara klarat av ena sidan. När husse släppte taget var det som att släppa på spärren till en katapultstol! Något grå-vit-lurvigt sprätte upp från “trimningsbordet” och satte fart mot ytterdörren. Hon visade sig inte förrän klockan 5 på morgonen, och när hon nästa gång kom in var det först med en vaksam blick in mot mitt arbetsrum och sen på tysta tassar in i köket för en munsbit.

Nästa kväll var det dags för andra sidan, och samma procedur. Den här gången fann hon sig bättre i sitt öde, och det var inte fullt så mycket morr, spott och fräs. Jag är fortfarande lyckligt ovetande om vad husse viskade i hennes ludna lilla öra, men hon låg så stilla det bara gick med matte luggandes i svansregionerna (tänk er själva när frisören har en dålig dag någon gång).
Nu är vi i alla fall förlåtna, för idag har hon haft lördagsmys med oss i sängen, d.v.s. legat tätt intill mig och kurrat som en liten mini-motor. Till och med när jag än en gång kom med kam och borste efter att ha hittat några bortglömda tofsar i pälsen, låg hon snällt och resignerat kvar. Inte ens husse var där och viskade saker i örat på henne.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: