Midsommar

27 Jun

Jahapp, så här är det med mitt blogg-kåseras. Det blir litet si och så med kontinuiteten. Men det är ju roligare att skriva när man har litet att berätta. Kära svärmor är hemma från sjukhuset och fri från alla basilusker. Men jag hade nog blivit förvånad om inte den kuren hon fick, hade bitit på henne. Det kan man kalla hästkur! Det är i alla fall skönt att hon är på G igen.

Midsommarafton för trettio år sedan, ganska exakt, körde jag iland i Åbo för att bosätta mig i Finland för – åtminstone en tid.. Jag hade inte en aning om vad som väntade mig, allra minst vilka jag och min dåvarande sambo skulle fira midsommar med. Jag minns ärligt talat inte alltför mycket av den midsommaraftonen, men ett minns jag hur klart som helst, och det var uppvaknandet på midsommardagens morgon. Någon i gänget hade lånat ett armetält, och där låg vi snyggt uppsmetade längs tältväggen i en liten cirkel. Jag vaknade av att det regnade in, och frågade om någon skurit hål i tälttaket. “Nää, det är Kalle som pissar mot mittstolpen” sa någon sömnigt! Då blev det fart i mig, för mycket riktigt var det en av herrarna som inte hittat utgången, eller så trodde han att han var ute redan. Men han skulle i alla fall få skjuts ut genom tältdörren med fart, det såg hans sambo till. Hur som helst, jag är fortfarande kvar. Inte i armétältet, dock i Finland. Och jag har inga som helst intentioner att ändra på den saken.

Midsommaren i skärgården klarade vi utan större missöden, förutom att batteriet i båten vägrade samarbeta. Volvon fick låna ut sitt batteri över helgen, och det gick ju helt bra. Midsommarmaten och -snapsen (för dem som drack snaps, alltså) sjönk ner i takt med snapsvisorna och regnet höll sig borta hela midsommarkvällen. På midsommardagens morgon vaknade jag av att en blixt lyste upp kajutan, sen hann jag inte ens räkna till halv ett förrän smällen kom. Och vilken smäll, sen! Därefter kom regnet, och jag trodde det skulle smattra sönder kapellet! Där låg jag och lyssnade på åska och regn, och kände mig väldigt stolt över mig själv som inte ens var rädd!! Jag som alltid varit rädd för åskan. Jag minns första midsommaren jag firade på ön, då åskade det också, och vi bodde i en liten koja vid foten av ett berg. Inget högt berg, men tillräckligt för att det skulle smälla rejält. Jag hade alldeles nyss somnat när det small till och jag satte mig kapprak upp i sängen. Min sambo (vi var inte gifta då ännu, men nyblivna sambos) skrattade gott åt mig där jag satt, men jag tyckte inte alls det var roligt så han fick en halvgråtande, halvt ihjälskrämd skopa ovett! På morgonen fick vi veta att åskan slagit ner på ön, dock inte på vår sida, och haft sönder någon elmätare.
Midsommardagen och resten av helgen fortsatte dock i glada vänners och släktingars sällskap med sol och värme inifrån och ut.

Nu är vi sakta men säkert på väg mot kortare dagar och längre nätter igen. Men det är mycket kvar av sommaren, så jag ska verkligen njuta. I synnerhet om den fortsätter att visa sig från den soliga sidan som hittills. Alla våra årstider har sin charm, men sommaren är i alla fall bäst. I synnerhet om den fortsätter som hittills.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: