En vecka har gått…

15 Jun

Jisses ja, ännu en vecka har gått och man har gjort nya erfarenheter hela tiden. Kära svärmor har varit på sjukhus och ingenting har egentligen varit sig likt, för man har oroat sig och grubblat, och fokus har varit på farmor mest hela veckan. Men slutet gott, allting gott. Nu är hon hemma igen, och skall fortsätta sitt tillfrisknande på egen hand och under ett antal vakande ögonpar från oss omkring henne. Det var ingenting livshotande men nog så obehagligt för henne själv, och några dagar i spänning och viss oro för oss innan vi fick veta vad som fattades henne. Ändå höll hon humöret uppe på oss allihop under sjukhusvistelsen, och skämtade om sin “efterhängsne kavaljer” (droppställningen) som följde henne vart hon gick. “Man har ju inget privatliv alls med den här, han ska till och med följa mig in på toaletten”. När väl “skilsmässan” var ett faktum och alla droppslangar var väck, konstaterade farmor att han nog var bra att ha ibland, när man behövde luta sig! Det är i alla fall skönt att hon är hemma och “på G” igen.

För övrigt har veckan varit sig lik, om än regnig. Men det har varit nödvändigt för att allt ska fortsätta grönska och blomma, och idag har solen tittat fram och värmt oss en aning, även fast det inte lockat att simma i havet. Idag har jag också stiftat bekantskap med min väninnas sax och färgburk, så kalufsen har fått sig en duvning. Jag hade en ganska oangenäm dröm för någon vecka sen, som jag var noga med att referera där jag satt i frisörstolen. Jag drömde att jag kom till samma väninna och skulle klippa mig, och jag sade att “nu har jag lyckats få upp håret i ‘knodd’ efter mycket om och men och många spännen, så nu får du inte ta mer än de allra yttersta topparna”. Varpå väninnan tar fram saxen, greppar min hårknodd i ett stadigt tag och klipper av alltihop! Jag vaknade med ett ryck och måste naturligtvis känna om allt hår var kvar, och jo, det fanns där i ett rufsigt virrvarr på huvudet. Pust, skönt! Det var bara att vända sig på andra sidan och somna om, men det tog en stund kan jag lova. Min väninna skrattade gott åt min dröm och lovade dyrt att ingenting sånt skulle hända. Och jag har fortfarande kalufsen kvar, om än i putsad fason och med litet färg som täcker mina gråa strån. Imorgon ska den här kalufsen få stifta bekantskap med MC-hjälmen igen, om bara vädret tillåter. Yeesss!!!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: